Berätta om dig själv och ditt skrivande?
Jag har alltid varit en skrivande person men har under ca trettio år mestadels skrivit text och musik till mina låtar. Men för ca tio-femton år sedan kände jag att jag ville skriva mer och längre historier så då började jag skriva allt mer hemma på kammaren. Eftersom jag har jobbat i underhållningsbranschen, bla annat som sångerska, showproducent, låtskrivare, projektledare och konsertarrangör i så många år så kände jag att jag ville dela med mig av hur det är att vara en frilansande kulturarbetare, men det tog tid att komma fram till i vilken form. Men till slut landade jag i att jag ville förlägga alla mina fiktiva deckarhistorier i de branscher som jag så väl känner till.
Varför valde du Sundsvall som scen för dina deckare?
Det kändes helt naturligt att skriva om min hemstad som jag kan nästan utan och innan. Det är ju också där jag mestadels har jobbat. Dessutom är Sundsvall en bra stad med sina höga berg och djupa dalar, en å som rinner genom staden, närheten till både hav och sjöar och en massa vackra gamla stenhus där allt kan hända och kanske redan har hänt.
Berätta om din nya bok Än brinner lågan som släpps 20 januari?
Den handlar om hur artisten och mångsysslaren Cilla Fallander startar en festvåning i Sundsvall, vilket inte går helt smärtfritt. Förutom problem med illasinnade kockar och okända inkräktare hör hon konstiga ljud inifrån fläktrummet. Men bara på nätterna och bara när hon är ensam kvar. En natt när hon är på väg därifrån gör hon en fruktansvärd upptäckt i en sopcontainer och kastar sig handlöst ut i den kalla vinternatten.
I en annan del av stan hotas den unga Alva av sin manipulerande pojkvän, samtidigt som tvåbarnsmamman Julia har fastnat i ett spelberoende och änkan Milly kämpar för att rädda sin vuxne son ur hans drogmissbruk. De tre kvinnorna möts i Cillas festvåning och en oväntad vänskap uppstår. Deras öden vävs samman och de hamnar i en droghärva där längtan efter pengar ställer allt på sin spets.
Någon kommer att dö.
Hur många delar planerar du i serien om Cilla?
Det är svårt att säga, men från början tänkte jag mig tio delar och har i nuläget kontrakt på sex böcker om Cilla Fallander.
Men det hänger såklart på läsarna också om de gillar mina böcker och vill fortsätta att hänga med Cilla och alla andra karaktärer hon kommer i kontakt med. Men fantasi och idéer finns för många böcker, så vill ni läsa så skriver jag :).
Vad är roligast med att skriva inom deckargenren?
Jag gillar spänningsmomenten och att bygga upp stämningar så att läsaren hela tiden ska vilja läsa vidare. Men det är ju ganska så snälla deckare jag skriver, utan en massa blodiga detaljer. Jag är mer intresserad av att beskriva olika livsöden och att få läsaren att förstå varför det blir som det blir. Själv är jag verkligen rädd för det mesta och ser faror överallt så stoff finns det gott om. Men det som är bra med att vara författare är ju att det är jag som bestämmer hur det ska sluta.
Vill du fortsätta skriva inom samma genre?
Ja det vill jag men jag är även intresserad av att skriva helt andra slags historier i framtiden och har redan flera olika idéer. Det är mest bara tiden som inte räcker till.
Varifrån får du inspiration?
Jag hämtar mycket inspiration från mitt eget liv och min egen karriär eftersom jag placerar berättelserna i miljöer där jag själv har jobbat, men sen tänker jag "vad skulle ha kunnat hända"? Då börjar fantasin rulla igång. Det är alltså inga självbiografier jag skriver, som några har trott ända tills folk dör :).
Vem får läsa dina manus först?
Min redaktör. Från början hade jag några kompisar som fick testläsa, men det finns inte riktigt tid för det längre. Sen tror jag inte att de vill heller, de vill hellre läsa den färdiga boken. Dessutom kräver jag att de ska vara brutalt ärliga, annars är det ingen större vits, och det i sin tur är inte så lätt för en kompis eller släkting.
Ditt bästa tips till den som vill bli författare:
Mitt allra bästa tips till den som vill skriva en bok är att börja skriva en bok. Och att inte sluta när det känns kämpigt, för det kommer det att göra. Det finns dagar när jag sitter och stirrar in i datorn och inte får fram ett enda ord, men då går det inte att ge upp. Det brukar underlätta att gå tillbaka i den text jag redan har skrivit och börja redigera, då kommer jag igång igen.
Många har berättat för mig att de tycker att det går bra att skriva mellan ca 15-30 sidor, sen tar det stopp och man fattar inte hur man ska kunna skriva ca 300 sidor till. Det gäller att disponera berättelsen och inte berätta allt på en gång för att hålla läsaren nyfiken så att de vill läsa vidare.
En skrivarkurs kan vara bra för att hålla lågan uppe. Där har man ju lite krav på sig att lämna in ex antal sidor till varje tillfälle vilket kan vara en bra piska. Sen är det bra att gilla att vara ensam och att ha bra sittfläsk. Och att ha familj och vänner som tycker att det är okej att man tillbringar så många timmar vid sin dator och periodvis knappt är kontaktbar.
Här kan du läsa mer om Susanne Fellbrink och hennes böcker.
